Krona eller klave- olika sidor av samma mynt
Det där med psykisk ohälsa. Det kan ju inte ha undgått någon att siffrorna för sjukskrivningar pga psykisk ohälsa är på väg käpprätt… - Vad är orsaken till att det ser ut som det gör?
I somras gjordes en undersökning av Länsförsäkringar där man frågade 1000 medarbetare i olika företag kring begreppet psykisk ohälsa. En fråga som ställdes var: ”Vad gör medarbetarna sjuka?”
Av arbetsgivarna svarade;
30 % att det berodde på familjerelationer, skilsmässa eller sjukdom
35% att de överhuvud taget inte hade en aning (ursäkta, men herre jisses, hur är detta svar ens möjligt..?)
9% att det berodde på stress
Av medarbetarna svarade;
96% att arbetsmiljön dvs stress, svårt att påverka arbetssituationen, dåligt ledarskap och mobbing vara den främsta orsaken till att man blir sjuk
4% att det berodde på privatlivet
Ja, vad ska man säga? Bilden av vad roten till problemen är skiljer sig fundamentalt. Hur kan det bli så? Lever vi på olika planeter? Nej så klart inte, men vår utgångspunkt påverkar hur vi ser på det hela. Som med det mesta. Perspektivet leder fram till olika svar. Och kanske är det rentav så att sanningen ligger i båda gruppernas svar.
Baserat på min erfarenhet av att arbeta med dessa frågor, så det ingen raket forskning att konstatera att LIVET är stressigt ibland. Och livet består som bekant både av privatliv och arbetsliv. I vårt tidevarv har dessutom gränsen däremellan suddats ut och däri ligger ju en del av själva problemet. Människan är densamma och har med sig sina tankar, känslor och sin stress in i båda världarna, som allt mer upplevs som en.
Var finns tiden för återhämtning? Vem bär ansvaret för återhämtning? Frågan är väl om man överhuvudtaget kan lägga det ansvaret på en part? Svaret är nej, om du frågar mig. Det är ett arbetsgivaransvar OCH ett medarbetaransvar. Ett delat ansvar. Ingen kan svära sig fri.
Vi människor har inte alltid så lätt till att förhålla oss till det som stressar oss. Inom vissa områden måste yttre förändringar och prioriteringar ske, men inom andra områden handlar det om hur vi förhåller oss till det som är jobbigt i livet. Just förhållningssättet är en brinnande punkt. Då kanske ni tänker, jo, men då är det väl medarbetaren som enskild person som bär ansvaret för det!? Men är de så enkelt? Jag har sagt det förr och säger det igen, det är från arbetslivet vi sjukskriver oss. Om vi jobbar med förhållningssättet till stress och reflekterar kring dessa frågorna på arbetet, så är det i allra högsta grad personalvård och ett förebyggande arbete. Oavsett vad grundorsaken till stressen är. Är det inte detta som leder till hållbara företag, hållbara medarbetare och ett hållbart samhälle?
Jag brinner för att ge människor insikter kring vad stress är, vad det som ligger i deras makt att förändra, hur de kan förhålla sig, men för den saken skull innebär det INTE att arbetsgivare inte måste se till att förändra strukturer. De måste bidra till prestationsvänliga miljöer - alltså ge arbetsbördor som möjliggör bästa prestation. Det finns det mycket att säga om och om det får jag nog anledning att återkomma.
Men det viktiga för mig är att det faktiskt finns nycklar att ge, reflektioner att göra som kan påverka den upplevda stressen. När vi jobbar med det och synliggör så kan vi till slut landa i ett gemensamt, ärligt och insiktsfullt svar om vad orsakerna till problemen är. Först när vi har en gemensam bild kan vi börja agera för ett hållbart arbetsliv - tillsammans skapa arbetsglädje. För med arbetsglädje så kommer de framgångsrika medarbetarna som kan stå pall det stressiga livet och bidra till de framgångsrika företagen. Och då är det väl ändå ett delat ansvar?
Som jag sa, så brinner jag för stressförebyggande arbete och om du vill arbeta med de här frågorna så kommer vi mer än gärna till din arbetsplats och håller utbildning om förhållningssätt kring stress.
Kliv in i stresstormens öga - hitta ditt förhållningssätt till stressen. Blir du nyfiken på att vet mer hör gärna av dig till mig; pernilla@pernillaaspe.se
